trasdockan

Hej bloggen.

Idag mår jag inge vidare faktiskt, fattar inte varför ingenting vill bli så som jag vill att det ska bli. Jag försöker och anstränger mig för att inte resa murar, jag tar mig runt dem istället. Jag försöker att inte förvänta mig något av folk, men klarar inte utav det. Idag har det verkligen varit världens sämsta dag från topp till tå, början till slut.Ska inte gå in närmare på vad som har hänt, men jag mår verkligen skit just nu. Jag borde inte förvänta mig saker av folk, men jag är egentligen en godhjärtad person som tror det bästa om folk. Ger folk en andra chans, en tredje chans, fjärde, femte... HUR LÄNGE SKA MAN STÅ UT?! Hur länge ska jag stå ut och godta att folk behandlar mig precis som de känner för, precis som en trasdocka? Det är vad jag känner mig som, en jävla trasdocka! Spelar ingen roll vad jag säger till folk om hur jag mår, vem skulle förstå mig när de själva inte upplever det jag upplever? Ingen kommer att förstå förrän de själva sitter i min situation. Jag drar till mig problemmänniskor, varför gör jag det? Och varför står jag ut med hur de behandlar mig? Känner att det är hemskt att skriva så här, det är verkligen inte likt mig. Jag vill ju bara vara omtyckt för den jag är, glöm och dröm Amanda! Jaja, nu får det nästan räcka med klagomål för ikväll. Undra om jag kommer kunna sova inatt, så som jag känner mig. Helt tom. Arg. Vrede. Sorg. Jag vet inte. Jag har ett tomrum och jag måste fylla det.

God natt.